REFLEKTION EFTER EN FÖRMIDDAGSGUDSTJÄNST    Får allas l?

Ett inlägg från bloggen: Soli Deo Gloria

 REFLEKTION EFTER EN FÖRMIDDAGSGUDSTJÄNST 
 

Får allas längtan efter att prisa Gud komma till uttryck i en gudstjänst idag? Modern
lovsång är ofta det enda medlet som ges idag i vissa frikyrkliga församlingar – men:
varför kan inte exempelvis de äldre få sjunga sånger i en gudstjänst som passar deras
uttryck? Den frågan ställer jag mig efter att ha deltagit i en gudstjänst med väloljad
lovsång av hög kvalitet. 
 Personligen uppskattar jag lovsång men sjunger gärna också
tidlösa läsarsånger som O store Gud eller andra ”klassiker” och kan inte se att det ena
behöver utesluta det andra. Vill vi inte få med alla i lovsången, tillbedjan? Borde inte
alla erbjudas den möjligheten ? Varför sitter så många äldre tysta på sin plats under
lovsången om inte för att de upplever att det inte är deras uttryck?
Är det brist på empati som gör att man inte ser ”sin nästas” längtan och önskan att få
tillbe sin Herre och Gud på ett sätt man finnar passar ens egen andliga historia och
uttryck? Eller är det ett utslag av en uppfattning att de sångerna/psalmerna har passerat
ett ” bäst före” datum? 
 Vem sätter standarden? De ”unga”? De ”äldste”? I skriften
tycks de med ålder och erfarenhet ha ett företräde i att leda församlingen, och vi
uppmanas till att hedra våra föräldrar, ”Detta är det första bud som har ett löfte: "för att
det skall gå dig väl och du skall leva länge på jorden". (Ef 6:1)
” Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som
älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för
Gud är kärlek.” 1 Joh 4:7-8 
 Vad innebär orden ifrån Malaki (4:6) om att ”vända fädernas hjärtan till barnen och
barnens hjärtan till fäderna?” Kanske att både generationerna i Kristi efterföljd inte bara
ska se till sin egen generation utan också till den andres ... Läs mer...

« Tillbaka till översikt av Soli Deo Gloria.